Lukas: Till mamma Christina!

Den där sommardagen i Juni var inte bara den första gången jag på riktigt träffade Hampe, utan även den första gången jag fick äran att träffa hans förtjusande familj, mamma Christina, pappa Pea, syster Maria och en skrikande burfågel i köket. 

 

Jag måste dock erkänna att jag var lite reserverad mot mamma Christina till en början. Hon fick mig att tänka på en lågstadiefröken, en ordentlig kvinna som var trevlig och ödmjuk för det mesta, men som inte skulle ha några problem att ryta till lite om det skulle behövas. 

 

Nu är det ju Hampes mamma vi pratar om, så jag kan tänka mig att det har varit gott om dessa tillfällena ( i alla fall om hon hade vetat om en bråkdel av allt som har diskuterats runt köksbordet på Brinellgatan...). Men jag har ännu inte sett henne det minst arg eller att hon någonsin har höjt rösten och ”sagt till på skarpen”. 

 

Hon har alltid fått mig att känna mig som en del av familjen Thorstensson och vid varje besök på Brinellgatan så kändes det som att hon kom och tittade till mig och Stoffe lika mycket som Hampus. Vid ett besök hade hon med sig frukostflingor som jag tror vi (jag) åt av en hel termin!

 

Jag tror inte jag har stött på någon kvinna jag hellre skulle vilja ha som svärmor, dock är Maria redan upptagen och kärleken till Hampus är (för det mesta) inte så sexuell. Men om det någonsin skulle ändra sig så vet jag att jag kommer bli väl omhändertagen! 

 

Men det absolut största minnet jag har av Christina är när Hampus har lyckats övertala mig att bli med hans familj utomlands för att spela bowling. Slutdestination är Köpenhamn och färdsättet är minibuss. Hela den resan var helt underbar och det är flertalet höjdpunkter från den resan som tar sig in på topp 10. Men det absolut starkaste minnet är när Christina fullkomligt, totalt bryter ihop av skratt inne i rummet på vandrarhemmet. 

 

Jag och Hampe höll på att fixa med sängkläderna, vi håller i varsin ände av lakanet och Hampe säger till mig: ”Men dra då!”. Och jag drar (ut genom dörren...).

 

Jag vet att detta inte låter som någon speciellt rolig händelse, och det var det kanske inte heller. Men den kvällen kommer alltid att vara speciellt för mig. De nästkommande 5-10 minuterna, när mamma Christina ligger i nederdelen av en av våningssängarna och skriker/skrattar/gråter samtidigt som alla andra står helt stilla i rummet och undrar 1) vad som hände, och 2) om vi ska ringa ambulansen, kommer alltid vara det första jag tänker på när jag hör namnet Christina Thorstensson.

 

Christina: Jag hoppas att jag fick dig att tänka tillbaka på den där kvällen i Danmark. Kanske fick jag dig även att skratta lite åt de gamla minnena? Jag vill tacka dig för att du lät mig få följa med till Danmark den där helgen. Jag vill tacka dig för att jag alltid vet att jag har en plats där nere i källaren i Vimmerby! Jag vill tacka dig för att du har uppfostrat ett sånt fantastiskt barn, även fast hon har Hampus som storebror. Och jag vill tillsist tacka dig för att du har fått mig att känna mig som en del av familjen Thorstensson!

Tack!

 

 

 

 

(Förlåt för att jag lånade bilden utan att fråga, hoppas det är ok! :) )

26 May 2013

© 2012 Lukasintaiwan Alla rättigheter förbehållna.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)