Lukas: Back to Brinell - Rebecka Larsen

Det är inte lätt att som 15 åring behöva lämna familjen och vännerna i det trygga hemmet för att flytta flera 10-tal mil bort för att börja gymnasiet. Gymnasiet kan vara nog så skrämmande så det är klart att komma tillbaka till ett stabilt hem efter en skoldag kan vara att föredra. Dock så var detta en rekommendation som vi tuffingar på på bowlinggymnasiet fullkomligt struntade i. Vi blev alla vuxna som 15-åringar och behövde inte längre mammas råd och tillåtelse för att göra olika saker (förutom när man ska åka ner till Blekinge och hälsa på när Stoffes kusin ska ta studenten, då är det bäst om man ringer och rapporterar hem till mamma innan man drar iväg). Detta var i alla fall den bilden vi alla hade, 15-16 år, stentuffa och ensamma mot världen. Alla förutom Becka som valde att bo kvar hemma hos mammsen ytterligare några år. 

 

(Rebecka Larsen när hon... jag har ärligt talat ingen aning om vad hon gör på den här bilden...)

Nu var det ju i och för sig så att dagens profil, Rebecka Larsen, bodde redan närmare bowlinghallen än vad vi på boendet gjorde, så det hade så klart sina logistiska och ekonomiska fördelar också. 

 

Dock så ledde detta lite till ”Joche-syndromet”, även om vi var i Nässjö för att plugga och spela bowling så var det ändå på boendet som det mesta faktiskt hände. Även om hon i slutet av gymnasiet besökte oss lite oftare (antar att vi får tacka en av bowlarna i årskullen under oss för det?) så var det ändå inte allt för ofta som vi fick tillfälle att spendera någon ”boende-tid” med Becka (antar att vi ska skylla på en av bowlarna i årskullen under oss för det?). Men hon hade ändå en given plats i gänget både i skolan och ute på alla resor! 

 

Det är på en av alla dessa resor, när Emelie Roth precis har tagit körkort och lyckas övertala Peppe om att få köra minibussen till Göteborg för en Juniormasters resa(!!! MYCKET mer information om denna resa vid ett senare tillfälle, den kommer att få sitt egna lilla inlägg lite längre fram) som Becka briljerar med sin hjärna (Som vi inofficiellt kallade Stoffe, ibland så kom det extremt snabbt, men det var inte alltid som det träffade rätt...)

 

Vi befinner oss i en av de där ”runt-runt-runt” grejerna som man kör upp för med bilen när man ska in i ett parkeringshus (alltså typ som en trappuppgång, fast utan trappor, och för bilar... så en ”biluppgång” helt enkelt.) Dock hamnar stjärnpiloten Emelie lite för nära kanten så det studsar till lite och det vill sig inte bättre än att ena navkapseln åker av. Observatören Becka får då syn på detta och utbrister: ”Ojojoj, där for locket!”.

 

Dock är det första jag tänker på när jag hör namnet Becka (förutom hennes armar och ben, som fullkomligt saknar just ben, ringlandes omkring överallt med både axlar och ledband som borde ha åkt ur led för längesen...) är uppståndelsen som blev i min ”vanliga” klass på skolan. Dagen efter att Stoffe hade tagit sig en liten avstickare till ”över bron” där Becka bodde.

 

Kim - Nu får du ta och kolla bort ett litet tag. Det här hände långt före din tid och har ingenting med dig att göra! Blunda!

 

Blundar du? Ok! Alla ni andra kan fortsätta att läsa!

 

Kasta in ett 40 tal ”hen-ungdomar” i ett och samma hus och se vad som händer. Man behöver inte vänta särskilt länge förrän hela byggnaden förvandlas till ett ”ungdoms-Big Brother, vi kan kalla det ”Little Brother”). Det var, som ni trogna läsare och tidigare elever redan vet, ganska stenhård koll på alkoholintaget inom väggarna. Dock var det desto friare med andra typer utav ”aktiviteter”, något som ibland även hördes igenom väggarna. Men det har egentligen ingenting med saken att göra, jag ville bara sätta allting i perspektiv om nu Kim fortfarande håller på att läsa detta.

 

Det tisslades och tasslades alltså ganska friskt inom dessa väggar, mestadels från kaninerna på Bandy-gym, men det fanns bowlare som fick sin beskärda del också. Men oftast var det otroligt mycket mer tisslandes än tasslandes (jag vet inte exakt hur man använder det där uttrycket, jag antar att tisslande betyder ”prata” och tasslande ”fysiska kontakt” men jag kan vara helt ute och cykla. Tur att jag då är delägare i den här bloggen så jag kan skriva precis vad jag vill (typ)).

 

Det tisslades (pratades) ganska så friskt om ”Becka och Stoffe” i början av gymnasiet. Jag säger inte att de gjorde någonting (du kan vara lugn Kim), men jag vet att alla vi andra pratade om dem en hel del (Mamma Yvonne och Mamma Åsa, maila mig så får ni detaljerna sen!). Det pratades även lite i min vanliga klass, där jag var enda bowlaren, om dem. Detta pga. att Becka var Nässjö-bo redan från början och hade flera av sina kompisar/gamla skolkamrater i min klass, som fortfarande höll kontakten med varandra. Och då jag delade lägenhet med Stoffe var det till mig de vände sig för att få de färska nyheterna före alla andra.

 

En kväll drog Stoffe iväg till ”andra sidan bron” för att hälsa på Becka, vad som hände den kvällen har jag ingen aning om och det är ingenting jag kommer spekulera i heller. Stoffe kom hem ca 00.10 och gick sedan och la sig (efter ca 1h pokerspelande). Dagen efter frågade tjejerna i min klass om jag visste något mer om ”Stoffe och Becka”. Och givetvis sa jag som det var:

 

”Tja, Stoffe drog hem till henne i går kväll och sen kom han inte hem något mer den dagen”...

 

Stoffe var inte allt för glad efter att mer eller mindre hela vår umgängeskrets hade fått tagit del av den informationen inom den närmaste timmen. Och det var dagens, om inte veckans, samtalsämne mer eller mindre alla lektioner. Dock kom det sedan fram att han INTE hade spenderat hela natten där (som om jag påstod det?!) och ryktena lugnade sedan ned sig lite.

 

Så Kim, nu kan du öppna ögonen igen.

 

 

19 Jun 2013

© 2012 Lukasintaiwan Alla rättigheter förbehållna.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)