Lukas: Back to Brinell - Kristoffer Hagelberg

Så har det äntligen blivit dags för 1989 års topp 3 lista! Och som av en slump råkade vi alla hamna i en och samma lägenhet! Dagens profil var lägenhetens svar på, ja nästan allting egentligen. Det gick inte en dag utan att vi skrattade åt honom då han mer eller mindre betedde sig som en 3-åring större delen av tiden, men det hände också ganska ofta att vi blev irriterade på honom för att han betedde sig som en 3-åring större delen av tiden. Dagens profil är alltså ingen minde än Kristoffer Hagelberg!

 

(Stoffe sitter i en skrotcontainer med en bandyhjälm på huvudet. En vanlig dag på boendet för Fröken Hagelberg helt enkelt.)

 

 

Det skulle gå att starta upp en blogg enbart fokuserat på denna människa, en del historier har redan publicerats här på bloggen och ni flitiga läsare (och fd. elever) vet att det inte gick en dag utan att någonting ”Stoffigt” hände på boendet. Om vi ska vara brutalt ärliga så var han tjejtjusaren i lägenheten med kvinnor (det hette ”tjejer” på den tiden) antingen springandes efter, eller före honom nästintill konstant. Det spelade ingen roll om vi så var på boendet, i skolan, eller till och med utomlands...

 

Ja, dagens lilla krönika handlar om när Jag, Stoffe och Hampe åker ner till Köpenhamn för att lira lite bowling. Om jag inte är helt ute och cyklar så är detta sommaren 2007, veckan innan vi ska börja 3:e året på gymnasiet. Efter mer eller mindre en heldag i minibussen så anländer vi Danmark, Köpenhamn och hotellet, vi lastar in alla saker rummet, det visar sig att vi killar har fått ett eget rum, en stor dubbelsäng och en halvkrasslig extrabädd. Som den gentleman han är så erbjöd sig Hampe att spendera nätterna på extrasängen, vilket vi andra tackade ödmjukt för. Egentligen gick det mogna samtalet något i stil med:

”Hampe, du är fan sämst. Så du sover på extrabädden...”

 

Hampe: ”Men... men....”

 

”Käft.”

 

Men jag vet att Hampe föredrar gentlemanna-historien, så det är den vi kommer köra på idag. Efter att vi hade packat upp allting, hängt upp de strukna skjortorna i garderoben, läst igenom nödutrymningsplanen, kollat igenom text tv för att uppdatera oss om de lokala nyheterna, osv. (Med andra ord, slängt väskorna på golvet, provhoppat sängarna och zappat igenom alla kanaler på tv:n) så bestämde vi oss för att ta en liten rundtur runt området för att se hur lilla Danmark såg ut. Men först tog vi oss en tur ner till källaren för att kolla på spa-avdelningen där det fanns både en ångbastu och en ”massagedusch” (sådan med fler strålar än Tjernobyl och munstycken som sprutade både uppåt, nedåt, inåt och utåt). Jag och Hampe undersöker duschen först och blir sjukt imponerade, vi körde med begreppet ”Danmarks-dusch” ganska länge efter det, vilket blev synonym med en sjukt skön dusch, (tex. efter en genomkörare på fyspassen etc.). Stoffe gick dock in för att inspektera bastun och utbrister:

”Kolla killar! De har en lyxbastu här. En sån som har vatten istället för luft”.

 

Ett par skratt delades i de ekande källarlokalerna innan det blev dags för att dra ut i Danmarks stolthet för inspektion, så fort vi har satt foten utanför dörren börjar det regna lite och Stoffe utbrister:

”Men det är väl för fan typiskt, så fort man ska gå ut och göra något så börjar det regna. Fy fan för svensk sommar!”.

 

Efter att vi hade fått tillbaka förmågan att prata efter den flera minuter långa skrattattacken (tänk på att vi hade spenderat hela dagen i en minibuss och var sjukt trötta) påpekade vi för Stoffe att vi nu längre inte var i Sverige utan att vi hade åkt på en liten utflykt till Danmark om han nu hade missat det.

 

Rundvandringen blev dock ganska kort, det var mer eller mindre iväg till närmaste bensinmack så att Hampe kunde gå in och köpa sig en öl (jag vet att vi lovade att inte säga något till dina föräldrar om det Hampus, men jag är redo att ta konsekvenserna för det!). Jag och Stoffe var lite halv-nervösa när vi gick in i butiken (vi var 17 år, Hampe 18), men Hampe klampade på lika självsäker som en brunstig älg i en lövskog. När han inte ens behövde visa leg i butiken blev vi lite lugnare och efteråt informerade Hampe om oss att det var 16-års gräns för alkohol i Danmark. Detta är en av de få gångerna som Hampe faktiskt har lärt mig något!

 

När ölen hade runnit ned var det dags att gå tillbaka till hotellet för att få en god natts sömn inför helgens kommande spel. Och det skulle visa sig att det blev mer eller mindre den enda goda sömn vi skulle få den helgen.

 

Efter en hel dag nere i bowlinghallen var söndagens finalen säkrad för större delen av det svenska startfältet. Förutom oss 3 (och Hampes syster) så fanns det en del andra svenska spelare med i startfältet. Och om man är ett par svenskar som råkar befinna sig utomlands samtidigt, då blir det gärna så att man grupperar ihop sig och umgås även fast man inte riktigt känner varandra så jättebra innan. Om då ödet fixar ihop en svensk tjejtjusare tillsammans med en svensk tjej så är det mer eller mindre klappat och klart. 

 

Nu ville det sig tyvärr så att tjejtjusaren bodde ju som bekant tillsammans med mig och Hampe och tjejen i fråga hade inte riktigt lyckats kvalificera sig till finalen, så hon hade bokat in sig på desperadon som skulle spelas 08.00 nästkommande morgon. Hon hade dessutom åkt ned tillsammans med sina föräldrar, som alla delade ett rum på samma hotell som oss. Så ingen sovmorgon där inte, och inte heller någon avskild plats att ”sova” på. 

 

Men skam den som ger sig. Hon fick en inbjudan in till vårt rum (i normala fall brukade vi alltid rösta om dessa typer av gemensamma beslut, men då jag och Hampe röstade emot samtidigt som Stoffe och ”henne” (som inte hade blivit rastad på ett väldigt bra tag) och tjejen i fråga tyckte att det lät som en bra idé att hon kom in i vårt rum ”för att umgås lite innan det är dags att sova” så förlorade jag och Hampe med 3-2.

 

Dock var jag och Hampe lite tröttare än det andra i rummet så vi somnade ganska så snart  (Hampe i extrasängen och jag i ena delen av dubbelsängen) medan tjejtjusaren och tjejen satt kvar på andra sängkanten och filosoferade om både det ena och det andra...

 

 

Finaldagen kl. 07.01

 

*BANG BANG BANG*

 

Hampe: Men vafan...

Lukas: Öhhh....

Stoffe: Zzzzz....

 

*BANG BANG BANG*

 

Röst från andra sidan av dörren: ”ÖPPNA DÖRREN!!! ÄR *Tjejens namn* DÄR INNE?!

Hampe: Vad i helvete....?
Lukas: Va fan...
Stoffe: Ha? Vad är det om?

Tjejen: Helvete!

 

Röst från andra sidan dörren: ÖPPNA DÖRREN! JAG VET ATT *Tjejens namn* ÄR DÄR!

 

Hampe: Zzzz....
Lukas: Zzzz...

Stoffe:  Fan!
Tjejen: Fan!

 

Stoffe halvspringer upp i sina Björn Borg kalsonger och öppnar dörren i sin morgonfrisyr med tillhörande rufs.

 

Stoffe: God morgon.

Medelålders man (visar sig senare vara tjejens pappa): ”VART ÄR HON? JAG HÖRDE ATT HON SOV HÄR INATT?!

Tjejen: Stoffe? Har du sett mina byxor?

Hampe: ZZZZZZZZ......

Lukas:  ZZZZZZZZ......

 

Efter att tjejen har slagit världsrekordet i påsättning (kläder nu alltså!) så försvinner hon snabbt ut genom dörren medan jag och Hampe fortsätter låtsas-sova tills dörren har stängs och det bara är vi 3 killar kvar i rummet.

 

Hampe: Va fan hände?
Lukas: HAHAHAHAHA!

Stoffe: Men va fan... Det där var ju jävligt osmidigt. 

 

Jag behöver väl knappast tala om att stämningen var lite sådär halvt obekväm när vi sedan kom ner till bowlinghallen för att se både tjejen och pappan. Jag och Hampe (som hade lyckats gömma oss ganska bra under täckena) hade inga större problem med att hålla en konversation vid liv oss ”Svenskar i ett främmande land” emellan, men Stoffe hade det lite tuffare. Nu ville det sig dock väl, vi lärde känna tjejen i fråga mycket mer senare och hennes föräldrar tog det hela med ro och det är endast glada miner och kamratliga kramar när vi stöter på varandra där ute i bowlingvärlden.

 

Men ja Stoffe, just den gången var du ”jävligt osmidig”...

 

 

20 Jun 2013

© 2012 Lukasintaiwan Alla rättigheter förbehållna.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)