Hampe; Back to Brinell - Hampe

Okej, så nu har vi inte bloggat på ett tag. Jag skyller inte allt på Lukas, det skulle jag ALDRIG göra. Men 99% är hans fel och då är jag schysst.

Idag skriver vi blogg om världens underbaraste och ödmjukaste person.

Han är snygg

Han är cool

Han är listigare är MacGyver

Han är stiligare än Fredrik Ljungberg

Han är Hampus Thorstensson.

Jag ska försöka vara så ofärgad som möjlig när jag skriver detta inlägg, men alla som har mött Hampus vet att detta är svårt. Han liksom rör vid dom personer han kommer nära, på djupet.

Min historia börjar när jag var 4 år gammal och min gammelfarfar Torsten tog med mig till Vimmerby Bowlinghall många många gånger, jag fick spela ett par serier medans han satt tålmodigt och kollade på mig. Det var där grunden till min kärlek till sporten lades. Om han inte hade gjort detta, hade jag då blivit lika kär i bowling som jag är idag? Någon gång i denna veva bestämde  jag mig för att jag i framtiden skulle driva en bowlinghall.

Nästa del i berättelsen är grundskolan, jag gick grundskolan bokstavligt talat vägg i vägg med bowlinghallen. Detta resulterade i att jag sågott som varje dag från det att jag började 1an tills dess att jag slutade 9an spelade bowling, snackade skit med grabbarna, läste läxor med Kenneth, "hjälpte" mogge att olja banor, "hjälpte" Märla med att spika rätt match på lången och allt annat som hör en underbar bowlinghall till.
Om jag gått på en annan skola, längre från hallen, hade min kärlek till sporten då varit den samma?

Jag blev på våren 2004 en av 6 lyckliga som kom in på Sveriges (då) enda bowlinggymnasium i Nässjö. Av 50+ sökande blev jag en av dem som fick äran att gå på skolan där många i bowlingeliten har börjat sina karriärer. Om jag inte kommit in där, hade jag då fortsatt med att sikta mot molnen? Hade jag prövat mina vingar mot andra himlar?

Tiden i Nässjö var kantat med motgångar, tonårstrots, vänskap och otroliga upplevelser i bowlingsfären. Hade jag utan dessa upplevelser haft kvar passionen att trotsa besvikelsen och återkomma till bowlinghallarna dag ut och dag in?

Efter Nässjö var suget för bowling i princip bortblåst, kändes det som. Jag ville göra något annat, jag ville leva ungdomsliv. Jag sökte jobb i fjällvärlden som liftvärd och via en spännande arbetsintervju blev jag hallföreståndare för en risig bowlinghall i Lindvallen. Jag skadade ringfingret (bowlingfinger) allvarligt, jag krökade var dag, jag sov för lite och åt för dåligt. Jag träffade Jessica (min sambo), började träna både bowling och gym igen. Fick ordning på kroppen och knoppen. Lågan som lyste svag blev till ett brinnande inferno. Jag började spela bowling i Malung, div3 med samma klass som korpen hemma. Inga spända tyglar, bara på skoj. Och jävlar vad skoj det var! Jag ville bli egen, jag ville ha en bowlinghall för mig själv. Vi åkte landet runt och letade efter vart vi skulle landa. Otaliga bowlinghallar besöktes i hopp om att hitta just den som vi ville göra till vår. Vi hittade Kungälv, men på grund av lite olika omständigheter gick det aldrig i lås.
 Pappa och hans kollega Stefan hade bestämt sig för att öppna en sportbar i Thailand, vi nappade på det och slutade upp med att öppna mina första företag. TJs Sports Bar och P.U.S.H Fitness Center. En av dom mest lärorika perioderna i mitt liv hittills. Halvväg genom säsongen tog jag upp kontakten med Kungälv igen, vi hade pratat om det dagligen jag och Jessica. Helt plötsligt hade allt gått i lås, vi närmade varann steg för steg.

Nu är vi där, den 15e Juli tar jag över min första bowlinghall. Första steget mot min livsdröm, något jag alltid drömt om. Och vad jag längtar efter denna resa!

 

 

Imorgon skriver vi inte om världens näst bästa person, inte den tredje bästa heller. Kanske inte ens topp 10.. Men i min värld ligger han på en fast andra plats, LUKAS ENGSTRÖM

29 Jun 2013

© 2012 Lukasintaiwan Alla rättigheter förbehållna.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)