Lukas: Den där kvällen i Juni...

”Det finns alltid två sidor av samma mynt” heter det ju.

 

När jag tänker tillbaka på den där kvällen i juni så ligger dock kapsylöppnaren långt ned i arkivet (kanske pga. att det inte var jag som fick det som present, eller pga av att Loka antingen kommer i burk, eller med skruvkork...). Eller var det kanske för att jag var så sjukt nervös, den där dagen då när sommaren var som bäst? Hampe och Stoffe var ju redan världens bästa kompisar, de hade ju spelat massa tävlingar tillsammans runt om i hela Sverige (Stockholm) och tillhörde ju de bästa spelarna av 80-talets sista årgång.

 

(Stockholmsmasters 2005, Kristoffer Hagelberg är sjukt cool i sin tuppkam och helknäppta piké!)

Och där kom jag, en 15-årig värmlänning som 5 månader tidigare precis hade fått reda på att det fanns något som hette Junior masters, och att det fanns bowlingtävlingar utanför Värmlandsligan (?!). Med ett snitt på 165p och en kilovikt på ungefär det likvärdiga satt man nu på en altan i Vimmerby tillsammans med bowlingeliten och försökte ta reda på vad man egentligen hade att göra på Bowlinggymnasiet (i efterhand hade man ett snack med Peppe och fick reda på att ”personer med något innanför pannbenet behövs här också, och någon måste ju hålla koll på de andra stollarna på boendet”).

 

Jag tyckte att jag klarade mig hyfsat bra under det inledande altan-minglet, men sedan började förhöret man-mot-man, där Rasmus på luffen inte sparade på krutet utan direkt avlossade det dödande skottet ”- Så vad lyssnar ni på för musik”?. Ni gällde det att tänka till; musik hade ju inte riktigt kommit till de värmländska skogarna än, men när man var på besök i storstaden Karlstad så fanns det en hylla på Åhléns där det fanns massa cd-skivor. (Till er lite yngre läsare: CD-skivor är typ som DVD-skivor, fast man kan inte kolla på film, utan det är endast musik på dem) Jag försökte förgäves komma ihåg vad personerna på omslaget till ”veckans nyhet” hette, det gäller ju nämligen att vara så uppdaterad som möjligt i musikvärlden. Det hade jag i alla fall koll på. Därför kändes inte riktigt ”Mora träsk” som ett alternativ när man ska försöka samla pluspoäng hos den dåvarande ungdomsbowlingens svar på Zlatan och Peter Forsberg. 

 

Men det enda jag kunde komma på var att jag någon vecka tidigare hade kommit över ”Absolut musik - Reklam”. En samlingsskiva med dåtidens mest spelade reklam-soundtrack. Det var ju lite blandat med allt från Ipren ”Jag är Ipren” till Pripps blå ”Små lätta moln” och det mesta gick ju faktiskt att lyssna på. Och Pripps blå var ju öl, det var ju något som alla 15-åriga killar pratade om, så det måste ju vara sjukt coolt!

 

”Reklammusik”, svarade jag och var lika nöjd över mig själv som när man lyckades knyta skosnörena själv för första gången. Dock såg mina framtida sambos måttligt roade ut över mitt briljanta svar. I ett desperat försök att rädda det sjunkande skeppet kanske det ändå var lika bra att erkänna att Mora träsk spelades i hörlurarna där hemma i skogen, ”men det är ju barnmusik” tänker jag.

 

”Barnmusik”, blir då mitt komplement till den tidigare briljanta ”reklammusiken”.

 

Som om inte musikdelen var nog så skulle Hampe även veta vad jag gjorde på fritiden när jag inte bowlar och pluggar? Det var väldigt vad frågvis man ska vara. Vi ska ju bara bo ihop i 3 år, varför måste han veta allt om mig? Jag kommer ju ha ett eget rum och spendera mina dagar ensam där ändå (OJ vad fel jag hade! Till er blivande studenter på bowlinggymnasiet som har fått det stora rummet: Packa ner extra luftmadrasser, ett par högtalare och micropopcorn. Ni kommer inte få en lugn stund de nästkommande 3 åren, så det är lika bra att göra det så bekvämt som möjligt. (Ett vatten och mjöl -borttagningsmedel är också att föredra, men det är en helt annan historia...)

 

Hur som helst, denna fråga kan jag ju inte misslyckas med. Det är få saker jag har skrytit så mycket över som min tv-spelssamling, som bla innehöll alla spel i både GTA och Tony Hawk serien! Och visst verkade det som att jag hade prickat rätt när Hampe sedan visar ned oss i källaren för att lira lite på hans Playstation! (Nej ungdomar, det är inte Playstation 3 vi pratar om, det ni idag kallar ”retro” och ”old school” är vad vi då kallade ”fy fan vad coolt, sprillans nytt ju! Det första jag får se när vi kommer ned i källaren är dock alla de tusentals (i alla fall mer än mina) bowlingmedaljer som hänger lite överallt i rummet! 

 

Men ganska snabbt kommer tv-spelet fram och när snowboardbrädan dök upp på tv-skärmen (om jag inte minns helt fel var det Coolboarders vi spelade?) hade bowlingeliten inte så mycket att säga till om längre! Äntligen lyckades jag visa dem hur cool jag egentligen var!

 

Efter en stund var det dags att krypa ned och sova, alla 3 i samma rum. I normala fall när man sover över hos någon brukar man alltid ligga och småprata lite med kompisarna innan man somnar. Men den här gängen var det helt tyst. Hampus frågade om det gick bra att ligga på madrasserna, men förutom det var det helt tyst. Jag tänkte att ”tänk om det är så här det kommer vara, att vi alla av någon anledning kommer att sova i samma rum i 3 år, och att det kommer vara så här tyst hela tiden”. Dock dröjde det till en ”svensk sommardag i Danmark” innan vi alla sov tillsammans i samma rum igen, men ja, det är även det en helt annan historia...

 

Men ganska snart började Stoffe och Hampe att småprata lite, samtalen svängde lite till och från, men större delen av samtalet handlade om bowling, tjejer och andra viktiga saker här i livet... 8 år senare är klockan 03.52 tidig söndag morgon lokal tid och samtalet har inte tagit slut än!

25 May 2013

© 2012 Lukasintaiwan Alla rättigheter förbehållna.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)