Lukas: Back to Brinell -Chaib

Idag flyttar vi fokus bort från bowlingen och till den ”riktiga skolan” på Brinell. Det funkade ju som så att vi hade Bowling som specialidrott, ”en valbar kurs” kan man säga. I praktiken var det ju Peppe och C:o som valde vem som gick gå kurserna, då det var riksintag. Sedan var det ju pga. bowlingen man hade flyttat de ca 35 milen söderut. Men i skolvärlden så var det egentligen bara en kurs bland alla andra. Detta innebär att vi hade vår vanliga skola som vanligt, med bowlingträning innan och/eller efter skolan. Detta innebar ju även att man läste fler poäng än sina klasskompisar, vilket gjorde att under gymnasiets tredje och sista år kunde man välja bort en del kurser som inte var obligatoriska och som man helt enkelt inte kände för att läsa. Ingen Psykologi B för denna elev inte! Jag tror dock att mina rumskamrater misstolkade detta lite, det var ju nämligen tänkt så som att man skulle säga till i förväg om man inte ville ha en kurs. Inte komma på det halvvägs in i terminen, skita i att gå på lektionerna och komma hem med ett IG, men men. Alla tog vi studenten och tänkte inte mer på det!

 

Jag måste dock erkänna att Brinell var en ganska bra skola, rent generellt. Och det blev faktiskt ”Sveriges bästa gymnasieskola 2009”, så jag antar att man inte ska ha så mycket högre krav än så. Oklart om jag ska vara stolt över att ha gått på den skolan, eller ta det som en förolämpning att de väljer att tilldela dem priset efter att just vi har tagit studenten. Menmen. 

 

連日都有不好的部分 － heter det ju. Eller till våra skandinaviska läsare: ”Även solen har fläckar.

 

Och det är lite om just den fläcken som dagens inlägg kommer att hamna om. Det fanns så många bra lärare på skolan så det hade inte fått plats att skriva om dem alla. De mindre bra lärarna kan man visserligen skriva lika mycket om, men de är mindre till antalet:

 

På Brinellskolan i Nässjö fanns det en lärare som Jag visserligen inte hade några som helst problem med, men han kom inte riktigt överens med de övriga delarna i klassen. Då jag inte har för avsikt att hänga ut någon på denna blogg (mer än de historier som handlar om gänget på boendet) så kommer jag inte att gå ut med Chaibs riktiga namn, och att han jobbade som mattelärare... Oops!

 

Om roten ur 9 är 3, så är roten av allt ont Chaib. I alla fall om man får tro somliga av mina fd. klasskamrater (och jag är helt och hållet på deras linje i detta!). Frågar ni mig så var dock Chaib en helt sjukt skön snubbe, utländsk härkomst (Usa/Frankrike/Algeriet, tror jag?) som inte bara var ubergrym i matematik (förmodligen i fysik och allt relaterat också) han var flitig besökare på gymmet och hade en grym kroppshydda också! Oklart exakt hur många svarta bälten han hade, men tänk er en blandning mellan Jackie Chan och Schwarzenegger så har ni ungefär en bild om vad vi pratar om.

 

(Denna bild är inte tänkt att hänga ut honom på något sätt. Denna bild har funnits på min Facebook i många års tid och är endast för att ni ska slippa behöva följa en länk till min facebook där ni redan har kunnat se honom)

 

Ryktena gick om att han till varje middag klippte i sig en hel grillad kyckling med tillhörande grönsaker, om ryktena stämmer eller inte har jag ingen aning om. Vi såg honom bara äta Snickers och sådana där Risenta havrekakor från Inaz café (cafét på skolan). Han var även den enda personen som hade en liten nota i kafeterian som personalen skrev upp allt han handlade på. Varför? Av samma anledning som han inte kunde ta i dörrhandtag eller i någon annan person. 

 

Han led nämligen av den absolut värsta bacillskräcken jag någonsin har beskådat. Ibland kom han sent till lektionen för att han inte hade lyckats låsa dörren ordentligt då han först behövde hitta en handduk/servett för att kunna hålla i nyckeln. Så pengar och småmynt var ju inte att tala om. Jag tänkte alltid på det där, vad är vitsen med att träna upp sig och bemästra olika kampsporter om man ändå aldrig vågar ta i någon? Men jag fick aldrig något svar på den frågan...

 

Hur som helst, utanför klassrummet var Chaib en helt sjukt skön typ. Mötte man honom på stan så blev det alltid att man stannade och pratade med honom, han stoppade en alltid och hade alltid någonting (oftast matterelaterat) att prata om. Men i själva klassrummet kändes det lika opassande som en elefant i en porslinsbutik.

 

Jag ska inte göra en lång historia av hans brytning och ej 100%-svenska, även om hans störtsköna uttryck är värt att kommentera så blir det helt enkelt inte rättvist i skrivande form. Men ni som har fått nöjet att träffa Chaib kan väl ta någon minut och gå igenom alla hans olika kommentarer, så får ni er ett gott skratt i alla fall. 

 

Under första lektionen med Chaib så skulle han försöka lära sig alla våra namn, det är fortfarande oklart vart exakt han hade varit innan han kom till oss i Nässjö. Men namn som Johan, Sara eller Lukas var ibland lite för svårt. Chaib är mannen bakom mitt (tidigare) smeknamn Lyckos, detta då han helt enkelt aldrig lärde sig att säga Lukas. Efter 2 veckor slutade vi att försöka rätta honom utan alla andra började köra med Lyckos istället, det blev helt enkelt enklast så.

 

När vi efter ett tag hade kommit in i själva matteräknandet så blev vi alla chockade över hur mycket han faktiskt kunde, och hur lite han faktiskt kunde lära ut. Det var lite som om Schumacher (Formel 1) skulle lära oss att köra lådbil, eller om Baumgartner (hoppade-från-rymden-snubben) skulle lära oss bungyjump. Det är kanske inte ett så bra exempel, men det är exakt det jag menar! 

 

Med Chaib bakom matteboken blev de klassiska ”Robert har 3 äpplen, Lisa har 4 äpplen. Hur många äpplen har de tillsammans?” omvandlade till ”Robert har P=xC^3/PiZ äpplen. Lisa har X”^S*sP7 äpplen. Hur många apelsiner har Jonathan?

 

Och när vi inte hade stenkoll på läget kom alltid kommentaren: ”Meeeeäää vaffö fattaaa inte dåååoooååå?”

 

Men det var inte bara i själva lärandet som mattehulken hade sina brister, följande är tyvärr en helt sann historia och vi var uppe hos rektorn ett flertal tillfällen angående relationen mellan vår klass och Chaib. Enligt rektorn var det bara vi som hade problem med honom, någon som inte riktigt stämde om man lyssnade på allt som sades i skolkorridorerna. Vi gick senare vidare med detta till skolchefen, som verkade lyssna lite mer på vad vi hade att säga. Men det hände ingenting radikalt så länge vi gick på skolan..

 

Chaib hade sina favoriter i klassen, jag ska inte sticka under stolen med att jag var en av dem. Men oftast (ja, jag blev lärarens favorit i de flesta ämnena, i alla fall är det vad jag intalar mig själv) så höll man ju inte med och sa bara att ”jag gör ju bara det som han ber oss att göra på lektionen, jag kommer i tid, har med mig rätt saker och gör det jag ska”. Visserligen var det så saker började, men det eskalerade ganska snabbt och blev helt sjukt tillslut. 

 

När vi skulle få tillbaka de nationella proven i matematik hade Chaib kopierat upp mina svar på OH-papper, och sedan gick han igenom hela provet med hjälp av mina svar som mall. Det gjorde väl egentligen inte så mycket (jag hade ganska bra resultat, inte bäst i klassen, men helt ok. Så det var så att jag hade gjort bort mig). Men det var ju knappast jätteroligt när man hör antingen ”Ja, vaffö gör ni inte som Lyckos dååååå? Är ni lite dum va? Lyckos är jättesmart jaaaa!” eller ”Ja Lyckos hade lite otur här. Han svarade feeeeel. Men ingen fara Lyckos. Vi tycker om dig ändå jaaaa” inför en hel klass där 80% hatar honom och 15% hade föredragit att han likt Baumgartner hade klivit ut ur sin lilla kapsel ute i rymden (om han hade fått ha med sig fallskärm eller inte låter jag vara osagt).

 

 

En annan, helt vanlig lektion, Chaib har precis gått igenom något på tavlan och ingen har den minsta susning om vad som händer. En av tjejerna frågar Chaib vad som står på tavlan, och får kommentaren ”Jaahhaaa, lite dum du?”. En av hennes tjejkompisar blir chockad och säger ”Ja men så där kan du ju inte säga?! Du får ju förklara för oss så vi förstår?”. Chaib kontrar sedan med: ”Det är inte mitt fel jaaa... Tjejor är normalt lite mer dum jaaaa... Försök själv jaaaaa”...

 

Detta var händelsen som utlöste ”Kriget mot Chaib” och som satte lite guldkant på tillvaron för oss observatörer, men som var ett rent helvete för de direkt inblandade. 

 

Ungefär sådär fortsatte det under en termin. När det var dags för nästa mattekurs fick vi efter många om och men välja lärare. Antingen Chaib eller en annan lärare. Av ca 20 elever var vi 4 stycken som valde Chaib (gissa hur många favoriter han hade i klassen) och resterade föredrog en annan lärare. Dock pga platsrelaterade skäl så fick en del senare byta klass för att det skulle jämna ut sig lite. Men under de inledande lektionerna lät det mer som att vi hade gått med i ett brödraskap än i en mattekurs, betyget Godkänt hade blivit fixat efter bara 2-3 lektioner och skulle vi (favoriterna) bara gå på alla lektioner så var VG inget problem. Om vi sedan bestämde oss för att räkna lite matte också, ja då skulle det ju inte kunna bli så mycket mer än högsta betyg. Detta lite speciella tänk höll i sig hela vägen upp till Matte D. Då vi endast var 4 stycken som sökte kursen (varav 2 slutförde den) bestämde Chaib att vi skulle göra lite intensiv utbildning, vilket på egen hand innebar att om vi skötte studierna själva så behövde vi inte gå på lektionerna. 

 

Det enda provet vi hade i den kursen bestod sedan av 3 frågor. De två första frågorna var bara att läsa av en miniräknare, COS= 17 eller något i den stilen. Men den sista frågan var lite klurigare och även värt 80% av hela provet. Vilket då innebar 80% av hela betyget då vi inte hade några andra betygsatta uppgifter att gå efter. Hela klassen (båda eleverna) svarade fel på frågan. Vilket innebar att vi båda fick IG i kursen. Chaib är dock ingen omöjligheternas man, utan han sa att vi kunde rädda våra betyg om vi gjorde ett omprov. Men först skulle vi gå igenom det rätta svaret på den sista frågan.

 

Vi gick igenom frågan och svaret. Sedan var det direkt dags för omprovet.

 

Samma prov. Samma frågor.

 

Denna gång svarade hela klassen rätt! Vilken imponerade utveckling!

 

Dock var omprovet bara värt 80% av orginalprovet, så det slutade med VG i den kursen. Men man ska väl inte klaga.

 

 

 

 

Fotnot: Varken Chaib eller rektorn som försvarade honom under denna tid finns kvar på skolan i nuläget. Oklart exakt vart de tog vägen och vad de gör nu för tiden.

13 Jun 2013

© 2012 Lukasintaiwan Alla rättigheter förbehållna.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)