Lukas: Back to Brinell - Samlingssalen

Idag är det sista dagen för veckan, det firar vi med att avsluta artikelserien om livet på boendet. Idag är det nämligen dags för SAMLINGSSALEN! Det kommer givetvis (förmodligen) komma fler historier som inträffade på det berömda boendet, men from i morgon kommer vi inte längre att fokusera på själva rummen, utan lite mer på personerna i vår omgivning under dessa år.

Men idag är det som sagt dags för samlingssalen. Det var kontoret, hjärtat, kärnan, och den där lilla irriterade finnen på näsan, på boendet. Det var här som personalen på boendet höll till fram till ca 22.30 på kvällarna, om det inte blev ”slumpmässiga” rutinkontroller i lägenheten ovanför då. (Vi hade lägenheten precis ovanför denna samlingssal, det kan ju inte vara någon slump det heller...) Det var även hit man skulle gå om man ville boka tvättid, så de hade verkligen samlat allt ont på ett och samma ställe.

Men även om det ibland medförde vissa ”obekvämligheter” så var ändå samlingssalen dit man gick minst en gång om dagen för att prata med de andra på boendet, för att käka pizzan man hade tagit med sig hem efter en träning, eller för att spana in de där bandytjejerna som man inte riktigt kände då man inte bara kunde kliva in i deras lägenhet utan vidare (och det var ju inte riktigt så att de kom till besök till vår lägenhet så väldigt ofta...)

Utvecklingen går framåt heter det ju, och i skrivandets stund så finns det flertalet tv-spel, storbildsskärm (men lik förbannat hamnade alla uppe hos mig då man tydligen inte kan börja kolla på film innan klockan 21.00 en vardagskväll!), hockey- och fussball-bord. Alla hade vi våra egna specialiteter, killarna i årskursen under vår hade snöat in sig på ”Wii Bowling” och bandykillarna föredrog hockeybordet. Men det som gällde på min tid var spelet ”Med andra ord”.

Med andra ord - För er som inte vet spelreglerna så går det ut på att man är 2 stycken i varje lag. Spelare nr 1 plockar upp en bricka ur en liten påse där det står ett namn, en ort, ett land, en maträtt, en sak, eller något helt annat. Spelare nr 1 ska då förklara vad det står på den här lilla brickan, med andra ord, (därav namnet på själva spelet, fiffigt va?). När spelare 2 har gissat rätt så lägger man ned brickan och tar upp en ny och fortsätter så tills ronden är slut (ca 30 sekunder/rond). Osäker på exakt hur många det är man ska ha, men jag tror att man hade vunnit när man hade kommit upp i ungefär 21-25 brickor.

Tex. Stoffe tar upp en bricka där det står ”Anja Pärson”. Han ska då försöka få mig att gissa rätt, utan att han får säga ”Anja Pärson”. Det kunde låta något i stil med ”hon skidåkaren som åker i en kexchoklad och gör sälen”.

Från den dagen att vi upptäckte spelet så var det Jag och Kristoffer Hagelberg som teamade upp oss emot alla andra tomtar på boendet. Då vi alltid spelade med varandra så lärde vi oss ganska snart en del knep som gjorde att det gick lite snabbare att förklara orden, och vi lärde oss på ett ungefär vilka saker som stod på de ca 500-600 olika brickorna som var med i spelet (senare köpte de in ett tillbehörspaket med fler brickor för att försöka förvirra oss lite, men det var inga större problem).

Så efter ett par kvällars spelade så räckte det med att säga ”Sälen”, så visste vi att det rätta svaret var ”Anja Pärson”. Eller tvärtom, då ”Sälen (orten)” även var med i spelet, så sa vi helt enkelt ”Anja Pärson”, för att få den andra spelaren att gissa rätt direkt.

Nu skulle det ju ta flera dagar att skriva ned exakt alla små beskrivningar som vi gick igenom under spelkarriären, men jag tänkte ändå samla ett par av de godbitar som (oftast Stoffe) vi briljerade med.

På brickan stod det:	L/S sa:
Magnus Uggla	S: ”Han med håret, som sjunger ”one, two three, a clock, four a clock rock”.
Gröna hissen	L: ”Inte den röda trappan”
Karl den 12:e	S: ”Han den där kungen som åkte det första Vasa-loppet”.

Tro det eller ej, men vi var faktiskt obesegrade under alla 3 år! Men, en gång när vi var lite väl kaxiga sa vi att ”vi skulle kunna spöa vem som helst även om vi behöver dubbelt så många brickor som er för att vinna”. Sagt och gjort, bordet dukades av, spelbrädet slogs upp och prestigen hade satts på prov.

Ungefär halvvägs in i spelet kände vi oss inte allt för kaxiga, vi hade hamnat i ett litet underläge även med ”vanliga regler”, något som inte hörde till vanligheterna. (I spelet fanns det även ”bov-brickor”, som gjorde att motståndarna kunde ta brickor från oss, så bara skicklighet var det ju inte heller från våra motståndare). Men vi lyckades skärpa till oss lite och hålla spelet vid liv fram till upploppet.

Vi hamnade i ett väldigt prekärt underläge då våra motståndare precis hade blivit klara med sin rond behövde de bara 2 brickor till under nästa rond för att vinna. Medan jag och Stoffe behövde få ihop 7 stycken brickor för att hinna vinna spelet redan under vår rond. (För att sätta det i perspektiv så var 3-4 brickor snittet för varje runda, lyckades man få ihop 5-6 stycken så tyckte även jag och Stoffe att det var imponerande).

Vi lyckas riva av de 4 första väldigt snabbt innan vi åker ned i en liten svacka, om jag inte minns helt fel så var det ”Rosenbad” (ni vet regeringsbyggnaden i Stockholm där statsministern har sitt kontor) som ställde till det lite för Stoffe. Osäker om det var vid samma tillfälle, men när den brickan togs fram första gången lät det ungefär: ”Ehhh..... mmmm.... öööö.... alltså typ röda blommor som simmar, eller sånt man kan göra för tjejen om man ska vara romantisk inne på toaletten”. Men efter att ha lyckats knäcka Stoffe-koden även denna gång så var det nu bara 2 brickor kvar och ungefär lika många sekunder, innan spelet skulle vara slut. Vi river snabbt av den 6:e brickan och behöver bara en till för att vinna (ni kan ju tänka er stämningen i samlingssalen nu, även om ögonblicket endast varade någon mikrosekund så var det samma stämning som när Stenmark åker ned för backen och hela Sverige (samlingssalen) stannar upp för att beskåda den kommande triumfen). Med 3 sekunder kvar på klockan kollar Stoffe på brickan, tar sig tid att säga ”ohh, jag vet” innan det är dags för själva beskrivningen:

Stoffe: ”SPANIENS HUVUDSTAD!!!”

Det går ca 0,3 sekunder innan undertecknade svarar:

Lukas: BARCELONA!!!

Stoffe + Lukas: ”JJJJJJAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!”

Stoffe hoppar upp i soffan och slänger brickan med ”Barcelona” på bordet.Hela samlingssalen är i extas över att vi hade lyckats plocka in ett sånt stort underläge efter halva speltiden och att vi hade lyckats hålla vår segersvit intakt.

När allt skrikande och segerrop har lagt sig efter ca 10-15 sekunder hör man boendepersonalen Håkan lite längre in i rummet: ”Men är inte Spaniens huvudstad Madrid?”

.................

Det råder än i dag delade åsikter om exakt vad som hände under den där sista spelomgången, Stoffe står fast vid att han visste att jag trodde att Spaniens huvudstad var Barcelona och att det var därför han drog till med den (vad han visste var) felaktiga beskrivningen.

Jag å andra sidan har ju insett Stoffes geografiska begränsningar då han fortfarande menar på att Blekinge och Skåne är två olika landskap, samt att båda dessa tillhör Sverige (?). Så jag var ju medveten om att om Stoffe säger ”Spaniens huvudstad” så är det förmodligen INTE Madrid på den brickan. Men då han förmodligen har kommit över någon fotbollsmatch med FC Barcelona när han har suttit uppe och kastat bort pengar på Svenska Spel någon natt så bör han ju ändå veta att Barcelona ligger i just Spanien. Därav mitt, vad jag visste var, ”felaktiga” svar.

Hur som helst, vi vann matchen, vi förblev obesegrade och det gav i alla fall mig det absolut bästa minnet från samlingssalen!

Hampe och Lukas

Från Göteborg i Väst till Taipei i Öst

Lukas: Back to Brinell - Samlingssalen

Andra inlägg

Välkommen

Nyhetsbrev