Lukas: Back to Brinell - Mitt rum

”Lilla samlingssalen”

 

Som en liten ”grand-finale” på denna rum-serie är det dags för lägenhetens största rum. Och som med de andra rummen så var det lägenhetens största pojk som bodde i lägenhetens största rum.

 

Då jag spenderade enormt mycket tid i just det här rummet så finns det givetvis 3 års av berättelser jag kan dela med mig utav. Hur lång tid det hade tagit att skriva ned det i en blogg vågar jag inte ens tänka på. Nu tänkte jag på det i alla fall och kom fram till att det hade tagit alldeles för lång tid.

 

Mitt rum var nämligen den extra samlingssalen. ”Har du det stora rummet så kan du ju räkna med att du kommer få besök vare sig du vill eller inte” sa de till mig när vi var och inspekterade skolan innan vi flyttade in. Därför kom jag och föräldrarna fram till att de lika gärna kunde få ha det så bekvämt som möjligt, därför blev 2 soffor (senare även en sjukt stor luftmadrass) och en storbildsprojektor med ifrån de värmländska skogarna. Och jag tror nog aldrig att någon projektor har blivit så väl använd som den, det var inte många kvällar som rummet stod tomt. 

 

Även när självaste tränaren kom på besök för att se hur vi hade det, så blev det ett stopp i soffan där Guitar Hero gitarren låg och väntade.

 

Ibland var det till och med så att när jag var tvungen att plugga lite så fick jag vänligt men bestämt säga till alla andra att ”nu får ni gå ut så att jag kan plugga i fred”. Dock var man nog inte allt för respektingivande när svaret allt som oftast blev: ”Hahaha. Nej?”. Då fick man på egen hand ge sig ut i köket för att studera lite medan de andra avnjöt filmen ifrån sängen, sofforna och luftmadrassen.

 

Men värst var nog ändå den gången då jag gick och la mig, ensam, relativt tidigt under en fredag kväll och vaknar upp med 5 (!) personer i lägenheten, varav en inte ens var en elev på skolan! Men det är ändå inte det som är mitt starkaste minne från min älskade rum.

 

 

I normala fall så är det ju som så att varje person i lägenheten har sitt eget rum, något som fungerade ganska bra med både Stoffe och Hampes rum, vi andra kunde ju nästan alltid gå in i rummen, men vi (glömde nästan alltid bort att) knacka och sedan steg vi in.

 

Men mitt rum var ju då den lilla samlingssalen, biosalongen, terapimottagningen, brottningsarenan, ja allt man egentligen förmår sig på att göra på dryga 20 kvm gjordes under de 3 åren.

 

Att få besök av två halvnakna herrar klockan 00.07 hörde dessvärre inte till ovanligheterna.

 

Tidigare minnen har varit lite diffusa gällande exakt när de inträffade, det hände så mycket under åren på Brinellgatan så det är helt enkelt omöjligt att hålla reda på allt. Men följande händelse vet jag exakt när den inträffade. Den 26:e september 2006. Dagen (natten) då jag fyllde 17 år.

 

Det finns egentligen inte så mycket att säga om själva händelsen utan jag låter bilden tala för sig själv denna gång.

 

 

När vi hade föreläsare från olika anti-drog organisationer som föreläste på skolan varnade de alltid om ”det vita pulvret” och alla problem det kunde ställa till. Att de talade om vanligt vetemjöl hade jag inte en aning om!

 

De nästkommande 2 timmarna spenderades inne i duschen, där mjölet först förvandlades till deg innan det tillslut, med hjälp av ca 5 liter Head and Shoulders lyckades spolas ned i avloppet.

 

Tragiskt men sant så spenderades min 18 årsdag inlåst på samma rum, där mjölet visserligen hade försvunnit, men bieffekterna av ”det vita pulvret” fortfarande fanns kvar.

 

 

7 Jun 2013

© 2012 Lukasintaiwan Alla rättigheter förbehållna.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)