Lukas: Back to Brinell - Hampes rum

”3 killar i samma lägenhet brukar gå bra alla 3 åren, men sätter man ihop 3 tjejer i en lägenhet så är det alltid någon som kommer att flytta”. Så sa de till oss innan vi flyttade in i lägenheten på Brinellgatan. Och visst måste jag hålla med om att det gick väldigt bra under alla de 3 åren. Det var inte många gånger vi hade några riktiga fighter, oftast var det lite småtjafs mellan Hampe och Stoffe. Och det var nästan alltid pga någon av följande anledningar:

1) Stoffe var så sjukt jävla lat så han inte orkade gå ut i hallen (2 meter) och svara i telefonen

2) Hampe fick för sig att leka pappa då han var den äldsta personen i lägenheten och kände att han skulle ta lite ansvar med ”nu gör vi så här”

 

Undertecknad var ju då mellanbarnet i denna 3-barns familj och skötte sig alltid exemplariskt! Jag gick lite på känsla när jag sedan valde sida under en del diskussioner och lät dem vinna ungefär lika ofta.

 

Dock rann den berömda bägaren över vid ett tillfälle. Och detta utspelar sig (nästan) i Hampes rum.

 

Klockan var en vanlig kväll på boendet, vi hade precis kommit hem från en träning och det var duschen som stod på schemat. Vi hade ganska strikta duschrutiner, absolut inget ”Sheldon Cooper” komplex, men det föll sig liksom naturligt att vi alla duschade mer eller mindre i samma ordning. Oftast var det jag som hoppade in i duschen först då Hampe satte sig i bara kalsongerna framför datorn och lyssnade på musik, samtidigt som Stoffe hällde upp 1,5L BOB Hallonsaft eller Kiviks Pärondryck och satt och smuttade på detta samtidigt som han kollade igenom veckans pokerresultat. Efter att jag var klar i duschen var det antingen Hampe eller Stoffes tur, beroende på om Hampes låt hade spelat färdigt eller om Stoffe hade hunnit börja spela poker än.

 

Denna gång föll det sig så olyckligt att Stoffe var på väg in i duschen, samtidigt som Hampe inte hade lyckats svetta ur sig all vätska under träningen, han behövde nämligen smita in på toaletten lite snabbt för att lätta på trycket. ”Men är du rolig eller...” var Stoffes svar. Det gick ju absolut inte att vänta 1 minut för den lilla Blekingebon nu när han redan stod där i hallen med endast handduken virad runt sig.

 

Hampe, som då var den äldsta personen i lägenheten, behöll lugnet och mumlade endast fram ”men din jävla idiot” samtidigt som han lät Stoffe spola rent sin lilla kropp i duschen. Samtidigt som Stoffe var inne i duschen beslutade sig Hampe för att jävlas lite med honom. Det är lite oklart med vem som egentligen kom på följande idé, men för att slippa eventuella påföljder tar jag härmed starkt avstånd från det!

 

Medan Stoffe var inne i duschen övertalade Hampe mig till att hjälpa honom med att låsa alla rum i lägenheten (inklusive Stoffes) och rensa hallen på alla saker som skulle kunna användas som klädesplagg. Sagt och gjort, vi drog snabbt igenom lägenheten, stängde alla rumsdörrar, låste dem och stack till lägenheten mitt emot, där vi gömde oss i badrummet för att invänta reaktionen.

 

*KRASCH!*

 

*BANG*

 

*BOOM*

*En dörr (in till lägenheten där vi hade gömt oss) öppnades*

 

Stoffe: ”VART ÄR DOM?! VART FAN ÄR DOM?!”

Inneboende i lägenheten vi hade gömt oss i: ”Vilka då? Vad pratar du om?”

Stoffe: HAMPE OCH LUKAS?! VART ÄR DOM?! JAG SKA FAN....

Inneboende: ”Jag vet inte, jag har inte sett dem...” (Han hjälpte oss dock att gömma oss i badrummet!)

Stoffe: ”AHH! JAG SKA FAN...*censurerat*

 

Efter en liten stund när kusten är klar och Stoffe är ute i andra lägenheter för att leta efter oss tar vi oss in tillbaka till vår lägenhet där vi möts av 2 låsta dörrar. Och en insparkad dörr.

 

Stoffe hade nämligen sparkat in dörren in till Hampes rum, precis i mitten av dörren var det ett stort hål i storleken 1,5 bowlingklot. När Stoffe sedan kom tillbaka till lägenheten var han fåordig: ”HIT MED MIN JÄVLA NYCKEL. NU! DET HÄR ÄR FAN INTE ROLIGT”.

 

Det tyckte inte Hampe heller.

 

Men jag skrattade som aldrig förr!

 

När Stoffe hade fått sin nyckel och lugnat ned sig någorlunda så man kunde prata med honom utan att riskera att avsluta sitt liv på samma sätt som dörren, så frågade vi vad fan han tänkte...

”Jag hörde att tv:n var på där inne. Då trodde jag ju såklart att ni var där inne. Jag ropade och sa att ”öppnar ni inte nu så sparkar jag in dörren”. Och ni öppnade ju inte så vad fan skulle jag göra?!”

 

Jadu, Stoffe. Vad skulle du ha gjort...

 

De nästkommande veckorna levde Hampe utan dörr in till rummet, ibland så drog han fram den söndertrasade träplankan för att markera att ”dörren var stängd”, men rent praktiskt så var det mest lite träflisor kvar runt kanterna.

6 Jun 2013

© 2012 Lukasintaiwan Alla rättigheter förbehållna.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)