Lukas - Back to Brinell: Peppe

Peppe. 

 

Peppe Engström.

 

Pappa Peppe.

 

En gång försökte jag sätta Peppe som bakgrund på min telefon. Men Peppe hör inte hemma i bakgrunden!

 

Ja vad ska man skriva egentligen? Det är lite svårt att leta fram ett enstaka minne från Peppe under tiden på bowlinggymnasiet, för Peppe var verkligen bowlinggymnasiet. Jag är medveten om att det låter jävligt klyschigt att säga att ”han var en extra pappa för oss alla”. Men det var verkligen så.

 

Officiellt var han ”bowlingtränare”. Men när han inte stod nere på banorna och lärde oss hur man bowlade så var han på sitt kontor i skolan (eller någon annanstans) och lärde oss hur livet fungerade. Jag kommer från en mycket, mycket, MYCKET underbar uppväxt och jag har haft turen att få två helt underbara föräldrar där hemma i skogen. Men 5 dagar i veckan (+ någon helg varannan månad ungefär) under 3 år så var det ändå Peppe som var den där extra-pappan. 

 

Man kunde prata med honom om allt. Allt från personliga problem, till andras problem (som egentligen skulle ha varit personliga) och det spelade ingen roll om man kände för att skämta lite eller prata allvar. Peppe fanns alltid på plats och han lyssnade alltid. Det är omöjligt att räkna hur många gånger man har gått ned till hans kontor på skolan och pratat med honom på lunchrasten innan eftermiddags-lektionerna börjat. Han var nästan alltid upptagen med att gå igenom massa olika saker på sin gamla dator (som förmodligen fanns där redan innan Birgitta Lilja började på gymnasiet!) men under mina 3 år på gymnasiet sa han aldrig ”jag har inte tid nu, kom tillbaka senare” eller något i den stilen. Var Peppe på plats på kontoret så var dörren öppen. Och det var alltid fullt med bowlare (och andra klasskompisar) på kontoret, för vi ville alla prata med honom. Han var liksom den där vuxna människan som visste allt, men som man kunde prata med som en bästa kompis. Helt jävla underbar helt enkelt.

 

En av de första sakerna som dyker upp när man tänker på Peppe (förutom Fjalle, ni som har gått på gymnasiet vet att det är oundvikligt att tänka på något annat!) är en juniormasters resa med gymnasiet. Destination Göteborg. (Mer om denna resa vid ett senare tillfälle!). Vi har lite olika rum där på Göteborgs vandrarhem, men vi har bestämt att alla ska träffas på ett av rummen för att gå igenom lite hur helgen är upplagd och så vidare. Klockan börjar närma sig 22.00 och på vägen tillbaka till våra egna rum så passerar vi ett damlag i innebandy (tjejer 17-20 år) som alla sitter på golvet ute i korridoren och pratar. När vi öppnat dörren till vårt rum och ska säga godnatt till Peppe som bor ett par rum bort tittar han på oss och säger:

 

Peppe: ”Och vart tror ni att ni ska ta vägen nu då?!”

 

Hampe (lite nervös, då reglerna var tydliga att alla skall vara inne på rummen och att det ska vara ”släckt klockan 22”): ”Vi... vi ska gå och lägga oss och sova”.

 

Peppe: ”Ahh men vafan! Såg ni inte tjejerna där borta eller? Hade jag varit 30 år yngre och  singel hade jag dragit dit och hoppat på dem själv! Ni får ju fan lära er hur det ska gå till när man är ute på turné!”

 

Alla vi tre (Jag, Stoffe och Hampe) skrattade gott när vi stängde dörren och la oss för att sova där inne på Göteborgs vandrarhem. Exakt hur den kvällen slutade får bli en annan historia...

 

 

 

 

 

Då Peppe spelade en mycket stor roll i livet på bowlinggymnasiet och då han följde oss bokstavligt talat dagligen under 3 år, så fick även Peppe en rad i mitt CV under rubriken ”Referenser”.

 

Efter att ha snubblat mig igenom min första riktiga, icke-bowlingrelaterade arbetsintervju ringde de upp Peppe för att få ett extern utlåtande av mig. Jag fick senare reda på att hans beskrivning om mig var: ”Han är en mycket pålitlig person som alltid gör rätt för sig och ser till att alla andra gör likadant. Om jag hade alla mina livsbesparingar inlåsta i ett kassakåp så hade jag gett honom nyckeln”. 

 

Jag fick det jobbet. Och jag är Peppe evigt tacksam för det!

 

När jag tänker igenom på alla lärare jag har haft under mina ca 17 år i skolvärlden så sätter jag dock inte Peppe som nr 1. Det är för att han inte går under kategorin ”lärare”. 

 

När jag tänker igenom på alla vänner jag har haft under mina ca 24 år här i livet, då är Peppe där uppe i toppen!

10 Jun 2013

© 2012 Lukasintaiwan Alla rättigheter förbehållna.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)