Hampus, inget.

Okej, Lukas gick in och skrev ett inlägg åt förut där jag lätt kan misstolkas som en intetsägande, Candy Crush spelande latmask.

Och för att rädda mitt rykte går jag här med in och styrker detta.

Men det är inte därför jag skriver. Jag skriver för att jag inte har något att skriva om, bara så ni vet.

För att inte ha något att skriva om är också något att skriva om fast än det att man inte skriver om något.

För det är ju faktiskt så att trots att det är "tomma ord" så är det ju fortfarande ord.

Det blir kanske inte speciellt många vackra eller häftiga ord, men alla ord betyder fortfarande något för någon.

Så därför kommer jag fortsätta att inte säga något före det att jag har något att säga.


Jo, jag har något att säga. Jag måste hylla(!) arbetsförmedlingen och alfa kassan för att dom jobbar så tight tillsammans mot gemensamma mål.

1; Jag är för ung för att vara ung entreprenör enligt arbetsförmedlingen

2; Jag är för arbetslös för att få stöd ifrån a-kassan

3; Jag är inte tillräckligt arbetslös för att få hjälp ifrån arbetsförmedlingen

4; Jag är för arbetssam och trogen företag för att få hjälp från a-kassan

 

Så, nu ska jag fortsätta att inte säga något och att inte göra något likt den latmask jag är..

Oj, jag har ju en till sak jag kan berätta... Detta är en historia som Lukas berättade för mig under i ett tidigt skede av vår vänskap.

 

Lilla Per skulle snart fylla 4 år, en viktig ålder i hans liv och det vet hans kära mor om. Så hon frågar lilla Per;

(Myndig mammaröst säger)"-Per, snart fyller du år, vad önskar du dig i födelsedagspresent?"

(Väldigt ung pojkröst säger)"-Jo mamma, när jag fyller år så önskar jag mig en orange pingisboll"

(Mammaröst)"-Men Per, vad ska du med en orange pingisboll till?"

(Väldigt ung pojkröst)"-Det kan jag inte berätta för dig än mamma, men ge mig en orange pingisboll så blir jag glad"


Åren går och Per ska fylla tonåring, han har nu hunnit samla på sig ett gäng pingisbollar, men hans mamma kommer och frågar

(Myndig mammaröst säger)"-Per, snart fyller du år, vad önskar du dig i födelsedagspresent?"

(Målbråttsröst säger)"-Jo mamma, när jag fyller år så önskar jag mig en orange pingisboll"

(Mammaröst)"-Men Per, vad ska du med alla orangea pingisbollar till?"

(Väldigt ung pojkröst)"-Det kan jag inte berätta för dig än mamma, men ge mig en orange pingisboll så blir jag glad"

Han fick sin orangea pingisboll och åren fortsatte att gå. När han skulle fylla 25 år kom hans nyblivna sambo och frågade honom

(Söt tjejröst säger)"-Per älskling, snart fyller du år, vad önskar du dig i födelsedagspresent?"

(Myndig mansröst säger)"-Jo baby, när jag fyller år så önskar jag mig en orange pingisboll"

(Söt tjejröst säger)"-Men Pellelelle, vad ska du med en orange pingisboll till?"

(Myndig mansröst säger)"-Det kan jag inte berätta för dig än mamma, men ge mig en orange pingisboll så blir jag glad"

Åren fortsatte att gå, Per och hans sambo gifte sig och fick barn. Precis när förstfödda sonen lärt sig prata någorlunda kom han till pappa Per och sa

(Väldigt ung pojkröst säger)"-Pappi, snart fyllej du åj, vad önskaj du dig i födessedaspjesent?"

(Tung basröst säger)"-Jo min son, när jag fyller år så önskar jag mig en orange pingisboll"

(Väldigt ung pojkröst säger)"-Men Pappilappi, vad ska du med en ojanche pingisboll till?"

(Tung basröst säger)"-Det kan jag inte berätta för dig än mitt barn, men ge mig en orange pingisboll så blir jag glad"

Åren fortsatte att gå, Per fick barnbarn och livets glada dagar forslade förbi. Efter barnbarnen kom barnbarnsbarn och vid varje födelsedag önskade sig Per en orange pingisboll. Han fick sin önskan uppfylld varje år. Men tillsist kom den dagen vi inte kommer ifrån, Per låg på sin dödsbädd. Med hela tjocka släkten samlad kring sig tog hans äldsta barnbarn, Prince Apple Ginger (namn måste ju vara så förbannat speciella nu..), mod till sig och frågade.

(Något nervös och ledsen röst) "-Farfar, jag måste fråga nu när vi alla är samlade här... I alla år har du önskat dig orangea pingisbollar när du fyllt år. Du har dom liggandes på hög i garaget utan att ha använt dem alls någonsin. Varför har du alltid önskat dig dem?"

(Skröplig röst) "-Jo, kära barn, såhär är det."
Hela rummet fylls av en oändlig spänning inför svaret

(Skröplig röst) "-Jag har alltid önskat mig pingisbollarna för att"

Men mitt i meningen dog han

Slut

1 Jun 2013

© 2012 Lukasintaiwan Alla rättigheter förbehållna.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)