Hampe; Back to Brinell - Samlingssalen

Okej, då ska jag förklara mig själv. Detta inlägg skulle alltså skrivits igår, det skrevs även igår men förlorades ut i cyberrymden. När jag försökte förklara detta snällt för min "kompis" Lukas så svarade han bara "Skriv om då för fan". Vilken kompis va!? Istället för "åh gud, jag ska hjälpa dig att leta stackare lägg dig och vila så länge du." så får man det kastat i nyllet. Men jag är inte bitter för det. Inte alls. Framförallt som att gårdagens inlägg kändes sådär "Skönt, äntligen ett inlägg där jag skrev något vettigt". Precis så kändes det, men inga sympatier får man för det. INTE EN ENDA.

Till ämnet.

Samlingssalen:

Ni vet känslan av att man är för rastlös för att vara inne, för uttråkad för att gå ut, för social för att umgås och för trött för att orka sova? Jag har haft många såna dagar, på Brinellgatan tog man dessa tillfällen till att gå en trappa ned till samlingssalen för att bli bitter och gå upp och lägga sig i sängen och kolla på dåliga serier. Jag gillar själva idéen med att vara bitter, jag tycker det är en skön känsla... tyvärr är jag dock alldeles för dålig på att vara bitter.

Men just den kvällen jag ska skriva om så hade jag min ett år yngre wingman Gullefjun (förklaring till namnet Gullefjun kommer i bloggen), hans sambo Jacob och deras sambo Ojala som umgänge i samlingssalen.

(För att förtydliga, samlingssalen består av 3 rum + kontor, kök och toa. I första rummet finns en TV samt ett OTROLIGT INTET SÄGANDE spel vid namn Med Andra Ord, i det andra rummet finns utgången till balkongen och ett airhockeybord och i rummet längst in finns en projektor med diverse olika TV spel.)

Vi grabbar befann oss i rummet längst in som även innehöll en darttavla. Vi spelade 301 och som boendes visaste var det jag som brukade vinna (håll käften, det gjorde jag visst!!!). Just vid detta tillfälle hade jag ett par halvskor eller vad man nu ska kalla dem för på mig, alltså såna skor som inte har någon häl (nej, inga foppatofflor) men fortfarande ser ut som skor. Jag råkade kasta lite fel när jag hade möjlighet att vinna matchen, på ren reflex sparkade jag i luften så hårt jag kunde. Det, mina vänner, ska man inte göra om man inte har häl på skorna. För vad som händer här näst är att skon flyger likt en missil rakt in i fönstret och fastnar.. i fönstret som gick sönder. Det var liksom inte med flit, det bara hände.

Ett par tusen är ju precis vad en student någon månad innan sista veckan vill betala för att fixa ett förbannat fönster, men det fick jag göra iallafall.

 

Se, det inlägget blev inte alls lika bra som det jag skrev igår. Nöjd nu Lukas?

 

Ikväll lämnar vi ämnet Brinellgatan för att fokusera på profilerna som vandrade runt oss i Nässjö. Först ut är som tidigare utlovat ingen mindre än Peter "Peppe" Engström.

 

P.S. snälla skriv en kommentar här under, Lukas vill så gärna det. Tack på förhand

10 Jun 2013

© 2012 Lukasintaiwan Alla rättigheter förbehållna.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)